en kväll som denna

För första gången på ungefär hundra år fungerar min Spotify igen. Hipp hurra, det finns en Gud! Fin upptäckt. Man skulle kunna tycka att jag varit lite dålig med uppdateringarna det sista, och med rätta, men jag försvarar mig med en konstant trötthet och en huvudsaklig aktivitet som består i att sova. Fast, tro det eller ej, men idag har jag faktiskt varit riktigt aktiv! Har fått ett gäng nya mediciner som jag nu efter några veckors användande börjar vänja mig vid, och de fungerar bättre än jag vågat hoppas på. Blev ändå så att jag ska behöva börja äta näringsdrycker igen, men det är bättre än att bli inlagd igen, jag tröttnar ytterst snabbt på sjukhusväggar, och det är mycket trevligare att sova bredvid en mysig karl och två katter än en ställning med dropp.

Så, idag betydde storstädning, och storstädning betydde STORSTÄDNING i ordets rätta bemärkelse. Fortfarande lite kvar, men vi måste ju ha något att göra imorron också. Dessutom gav vi oss på att rensa i den fruktansvärt röriga byrån och walk-in-garderoben, vilket resulterade i en halv IKEA-kasse med kläder som ska till Fanny, och ytterligare en halv som ska till UFF. Och sen gnäller jag över att jag inte har några kläder. (Till mitt försvar har jag i alla fall väldigt få kläder jag kommer i numera...) Fantastiskt skönt att det äntligen blev gjort! Önskar att jag var så här pigg lite oftare bara, det börjar tära i alla möjliga ändar nu, och det är inte så skoj. Man kan tänka att det borde räcka snart, men nej, vi får härda ut. Men, min förra behandlare peppade mig häromdagen med att säga att jag är den mest uthärdande hon känner, och jag antar att det är något bra.

Och ungefär såhär mycket orkade jag skriva innan jag blev helt mosig i huvudet igen. Lika bra antar jag, då kanske jag kan ta mig i kragen och hoppa in i duschen innan Richard kommer hem från jobbet. Eller, så sitter jag bara kvar här och fortsätter lyssna på Snön föll, & med den kom tystnad.