en dag som denna

Sitter och tänker och funderar på varför jag började skriva såhär för tusen år sedan. Hittade mitt första blogginlägg, från 15 januari 2009, där det stod ungefär "nu sprids mina vänner över hela Sverige, så jag får väl börja blogga". Kreativt. Då har vi fått svar på det. Nu är den stora frågan, varför jag fortsätter. Nu är visserligen jag och vännerna inte bara spridda över landet, utan också världen, och det är ju en fin anledning, eftersom jag i mitt socialfobiska (som förmodligen inte är ett riktigt ord) jag hatar att prata i telefon, och helst stänger in mig i min lägenhet utan att någonsin prata med någon utom möjligtvis Richard och katterna. Men är det anledning nog? Jag tror jag har en sådär tre läsare, hej på er förresten, men har jag suttit här i hur många timmar som helst bara för er skull? Jag antar att det inte är så. Hade min psykolog varit här hade hon väl förmodligen sagt något vist om hur jag inte kan hantera och prata om tankar och känslor och därför skriver ner dem istället, och publicerar dem på internet för att kunna säga att jag ändå är en öppen människa fast att jag inte är det. Vilken tur att jag inte går till henne längre. Frågar man mig, så är det mest skönt att inte vara helt ensam, fast att jag mest ändå vill vara ensam. När du sitter på andra sidan en dataskärm, så behöver jag inte vara så rädd för dig som jag är i vanliga fall, och det är ganska skönt. Den här lilla URLen blev nog kvar trots allt.

Skulle egentligen kila på gudstjänst förut, och inte bara som vanligt, utan skriva ett arbete om den till skolan. Blev det så? Icke. Blev naturligtvis dålig igen, och nu närmar det sig lunch, och jag sitter fortfarande i pjamas. Kikade på SVTs TV-sända gudstjänst istället, och tro det eller ej, men det var faktiskt riktigt mysigt, så jag tänker att jag nog ska sluta förakta konceptet. Obs! Överdrift. Jag föraktade det inte förut, jag bara tyckte det var konstlat och onödigt. Så nu sitter jag här i min får-pjamas och väntar på att Richard ska komma hem så vi kan spela Oblivion och städa klart lägenheten. Helst inte i den ordningen, eftersom vi då aldrig kommer börja med städandet, men ändå. Men tills dess smakar soffan bra, med vinter-listan i högtalarna och två tjocka katter i knäet.