en morgon som denna

Nu blir jag alldeles trött. Jag är bara sjuk hela tiden, och kan inte göra nästan någonting. Jag bor i en tokensam, döende stad. Jag är så rastlös att jag klättrar på väggarna. Mitt intyg från skolan hänger löst, vilket skulle innebära att jag utan betänketid måste betala tillbaka mitt studielån. Vi lever två och en halv person och två katter på knapp minimigräns. Försäkringskassan tycker inte att jag är sjuk, fuck them. Mina näringsdrycker bara dröjer och dröjer och dröjer. Bilen rasar, i Hjo av alla avlägsna platser på jorden. Jag kan inte ta mig till skolan längre, Västtrafik är idioter som anser att man inte behöver ta sig någonstans om man bor på landet. Jag har inte råd att bärga min bil, så den får helt enkelt bo kvar i Hjo. Agnes är USA, och Richard på jobbet, så jag har ingen som kan hålla om mig mer än filten.

Nej, jag är inte bitter. Nu går jag i ide.