Ända sedan jag var tretton har jag velat bli blodgivare. Tretton, det är nio år sedan. Tretton, det var då jag förstod att utan blodgivning så hade min barndomsvän dött. Min första kompis, som gled ifrån mig för att hon spenderade mer tid på sjukhuset än hemma, och när hon väl var hemma var hon så trött att man trodde hon skulle gå sönder. Tretton, då förstod jag för första gången på allvar vad cancer betyder, vad leukemi gör mot en människa. För ungefär ett och ett halvt år sedan drabbades en kär vän till av samma äckliga sjukdom, och jag önskade så innerligt att jag kunde ge blod för att inte känna mig fullt så maktlös. Men nej, efter att själv varit sjuk så länge uppfyllde jag inte kraven. Men nu, äntligen, får jag hjälpa. Äntligen har jag kunnat registrera mig som blodgivare.
En av mina vänner slogs mot leukemi. Den andra slåss fortfarande. Under hela den här långa tiden har jag inte kunnat gjort annat än att be, men nu kan jag ge blod för att någon mer ska få chansen att kunna fortsätta slåss.
GeBlod.Nu
Naturligtvis går blodet till långt många fler saker än just leukemi-patienter, men jag det är alltid lättast att känna för dem man faktiskt har personlig koppling till. På GeBlod.nu kan du läsa om massor av patienter som fått leva tack vare att det finns blodgivare, och vill du lära dig mer om leukemi och vad det gör med en människa ska du surfa vidare in på ParadiseOnEarth, där min vän Emma skriver öppet och naket om sin kamp mot just den sjukdomen. Hon är nog en av de starkaste och klokaste människorna jag känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar