en eftermiddag som denna

Pjamasläget har övergått i soffgos i mjukiskläder, med en alldeles övertrött liten fröken som då rakt inte vill sova, så istället ligger vi och lyssnar på musik som passar bra när man är alldeles liten, kramas och kikar på katten.

Just nu lyssnar vi på Samma Jord från Disneys Tarzan, och då kan jag inte låta bli att tänka tillbaka till andakten som Richard höll igår på grillfesten, som för övrigt mynnade ut i en rad vittnesbörd från flera av de andra som var där - men så är det väl när man pratar om det som är viktigt i livet, alla har varit där och bryr sig. Kvällens bibeltext var hämtad från Johannes 4, där Jesus träffar en utstött kvinna vid en brunn i Samarien, och stannar för att prata med henne, och se henne, verkligen se henne och bry sig, och precis det var det vi pratade om, att se varandra och bry sig - precis som Jesus hade gjort. Att öva sig på att se bortom sina fördomar, så att de sakta men säkert suddas ut - så vi kan bli lite mer lika Honom. För hur fett hade inte det varit, att vara lika öppen och kärleksfull som Han? Man kan ju i alla fall försöka.

(Såg nu för övrigt hur bilden ser ut, och tänker att jag hade helt rätt när jag satt på kyrktrappan och pratade med fina Maja igår, i spegeln brukar jag ändå se helt okej ut, men inte katten kan jag visa det på ett foto. Men, hellre åt det hållet än tvärt om.)