Imorron är den stora dagen, imorron blir vi ett - och vad händer då? Jo, jag ligger med zombieförkylningen direktimporterad from hell, hostar så jag spyr och håller halva världen vakna dygnet runt, kan inte sova, kan inte äta, kan inte prata och orkar knappt någonting. Försökte mig på att bli lite bättre, åkte ut till kusten och spenderade ett dygn i sol och värme och blev uppassad på sådär som man blir när man inte träffat sin mamma på länge, och nog för att det var skönt att få hjälp med fröken när Richard ändå inte var hemma, men något friskare gjorde det mig då rakt inte. Jag är helt övertygad om att Gud sitter och hånskrattar åt mig.
Nej, jag är inte ett dugg bitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar