en dag som denna

Ett nytt år kräver en ny design, eller snarare så att om man har hjälpt sin syster att få en tokfin design, då inser man hur tråkig ens egen är. (För allt i världen, kika på vad vi åstadkom! Det kan man till exempel göra här, eller här.) Så nu, när allt blev så nytt och fint, då behöver man komma på något nytt och fint att skriva också. Tyvärr är inte det en av mina starka sidor, så bokstäverna kommer nog fortsätta innehålla ungefär samma sak här på min egna lilla plats i etern, alltså mestadels mig själv.

Jag och Fanny bestämde oss för att börja året med några pysseldagar, så nu har jag sytt färdigt de sista små sakerna på min illgröna mysdress, och Fanny är i full gång med att sy en ny favoritplats till katterna, som senare potentiellt skulle kunna bli en dreggel-filt till vår efterlängtade nya familjemedlem. Lite senare tänkte jag bygga på min vuxenpoängs-hög (som för övrigt är ganska låg, så den behöver definitivt växa lite...) genom att gå till banken på någon form av rådgivning, och imorron, hör och häpna alla nära och kära, ska vi förutom att äta middag med både min och Richards familj (!) åka och kika på ny bil! Ut med det gamla och in med det nya! Vår älskade Chrysler hostar och bråkar mer och mer, och har spenderat mer tid på verkstad än på vägarna det sista halvåret, så nu hoppas och längtar vi efter vår nya pärla, fröken Renault. Jag tror jag ska komma på ett fint franskt namn att kalla henne. Kanske Cherí, eller Estelle, eller något helt annat fint, typ lilla bil. Lilla förresten, den är till och med så stor att barnvagnen och barnstol får plats, till skillnad från i min amerikanska kärlek. Vi har haft mycket roligt tillsammans, min älskade, men nu är det slut.