Jag glömde berätta att vi har flyttat till himmelriket på jorden. Sommar, sol och värme, kärlek och bad. Vi kunde inte ha det mycket bättre. En lång, lång promenad, suttit och rensat sommarfoton och än en gång lyssnat på UnderbaraClaras sommarprat i P1, och tänker om och om igen hur lyckligt vi har det. Det är helt knasigt hur lugnt och tryggt det kan vara fast att allting är helt nytt. Oavsett om dagen fylls med bakning, husfixande, kräm- och syltverkstad eller bara mysande så är det så... lugnt. Tryggt. Fridfullt.
Just fridfullt har varit en bristvara, så länge. Fullt upp, spring i benen och totalstress, det har varit vardag så länge att jag kan komma på mig själv med att bli rastlös här. Samtidigt är drömmen om att flytta ut på landet, leva familjeliv långt bort från staden närmare än någonsin. Vi är inte där riktigt än, men vi är på väg, och något bättre hade jag inte kunnat föreställa mig. Om ett par veckor börjar skolan, och det betyder jobb för Richard och jag ska komma ihåg hur man läser igen. Ibland tänker jag att då blir det slut på husefriden, men jag tror att vi har lärt oss lite mer, hur man behåller det här fridfulla, hur man kommer ihåg att ta tillvara på stunden och de vackra ögonblicken.
& hur skulle jag någonsin kunna släppa allt det vackra, när vartenda ögonblick är värt mer än jag ens kan beskriva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar