en kväll som denna

Sitter på bussen på väg hem från en dag tillsammans med bästa, älskade Mikaela. Jag förstår inte hur det kan vara så långt mellan att vi ses, men att vi ändå pratar och umgås som att vi sågs igår. Jag, som inte kan hålla en vettig relation vid liv. Det måste vara hennes förtjänst. Tjejen jag berättar allt för. Den som var den första och enda att veta om att min mamma hade lämnat oss i flera månader. Den jag idag insåg alltid har stått mig närmast, och fortfarande gör det. Nu har vi känt varandra i 14 år, och vi har hela livet på oss. Till och med hjortarna utanför Koberg är imponerade.

Sitter och försöker glömma bort att jag har en mardrömsdag framför mig imorron, men jag tänker, att efter en såhär fantastisk måndag, då klarar jag en 14 timmarsdag.