tisdag 10 februari 2015

en feministisk rant

Igårkväll innan jag satte mig ner med Grim Fandango var jag inne och nosade på en av mina feministförebilder, Laci Green. Att titta igenom tonvis av hennes material ledde mig osökt in på en av mina andra stora förebilder - Anita Sarkeesian. Jag har följt hennes serie Tropes vs Women in Videogames sedan hon började sända den för ett par år sedan, och längre bak i flödet finns hur mycket fantastisk och välarbetat material som helst. First of all, vi pratar feminism igen, i populärkultur generellt och i ovan nämnda serie - specifikt spelbranchen.

Jag älskar hur hon inleder (alla..?) sina videor, nämligen med att poängtera att det är fullt möjligt att kritisera och se problem i ett medie, och samtidigt uppskatta andra sidor av det - se och adressera problemen men samtidigt uppskatta underhållningsvärdet av helhetsprodukten. Jag vet inte hur många gånger jag har möts av "men vadå, du kan inte vara feminist och gamer"-logik, och Sarkeesian har ett fantastiskt sätt att tackla problemet och lägga fram ord åt mig när jag inte vet vad jag ska säga.

Just idag när jag tänker på Anita Sarkeesian är det i sammanhanget # Gamergate (Vet du inte vad det är, lyssna på den här quinnspiracy/gamergate 101 som P3spel gjorde i höstas. Den redde ut förvirringen hos mig, för trust me - ett tag var allt oerhört förvirrat och högljutt) och allvarligt talat ger det mig fortfarande ont i magen när jag tänker på det. Hatet mot kvinnor, LHBTQ, religion, hudfärg - hatet mot det som är annorlunda får mig till hälften att explodera, till hälften att ramla ihop helt handfallen. Jag vet inte varför det slog mig så hårt just idag, egentligen finns det inget som utlöst det, men på något vis finns de här sakerna alltid nära till hands hos mig, redo att bryta till ytan precis när som helst. Det knepigaste är att jag inte för mitt liv kan förstå den andra sidan av diskussionen. Jag har inga problem att se problematik inom feminismen även fast jag älskar den så oändligt mycket - se problemen och älska helheten; men den andra sidan kan jag inte förstå fast att jag försöker. Jag kan omöjligt greppa hur olikheter kan vara något negativt, hur mitt kön skulle kunna styra mina beslut och beteenden eller hur vem jag blir sexuellt attraherad av bestämmer mitt människovärde.

Mitt PS4 lockar mig från vardagsrummet, med det feta biosystemet jag (jag, inte min man) har installerat. Jag är hundra procent mamma till min dotter. Jag är gift med en man som jobbar i en traditionell maskulin roll, som han trivs med. Jag besitter oerhört mycket nördkunskap, och jag har slutat försöka dölja den. Jag brinner för att förstå och upplysa om psykisk ohälsa. Jag är en gamer. En kristen. En musiker. En student. En pysslare. En scout. Inuti mig ryms både intelligens och kreativitet, allvar och flams. Jag är komplex. Du är komplex. Alla är komplexa - deal with it.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar