Det närmar sig hämtning på förskolan och eftermiddagsgos, men först - lite ensamtid. Sista sidan av "Ibland finns det inga enkla svar" är färdigläst (igen) och stolparna till föreläningsmanuset är klart. Imorgon sitter jag på tåget till Hässleholm för en utbildingshelg med SHEDO. Alltså, lyckan. Att jag sedan på något vis ska lyckas delta i ett seminarie medan jag sitter på tåget och att jag missar hela Richards lediga helg är en tråkig sidoeffekt, men det kommer vara värt det.
Nu, en helt annan sak. Ni vet ju att jag är ett stort fan av att skriva, tillika ett stort fan av TV- och datorspel. Jag har fantiserat om att skriva ett speltekniskt simpelt spel som berör känslomässigt, och som en person som aldrig tagit i en spelkonsoll ska kunna spela. Så idag kom jag över ett program för att skriva textäventyr, typ i stil med Howling Dogs och The Day The Laughter Stopped (som jag har skrivit om här). Alltså, jag känner det som att jag blivit kysst av Black Canary, och det mina vänner hade varit en stört bra känsla. Vad säger ni? Ska jag köra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar