Jag läser det omskrivna debattinlägget ur Dagen, "Bibeln tydlig om homosexualitet", om och om igen, och jag vill kräkas. Ett gäng pingstpastorer med skygglappar väljer att peka ut en synd som värre än de andra - något som inte ens är i närheten av att vara en synd. Synder är det som skiljer oss från Gud, och hur man kan likställa det med att älska går bortom mitt förstånd. Att döma däremot, att skada och kränka människor och dessutom försöka göra det i Guds namn - det är något jag hade velat be om förlåtelse för.
Jag har under dagen och kvällen pratat med individer som valt att gå ur pingstkyrkan, idag på grund av det som skrivs av dess ledare, eller tidigare på samma grunder. Det gör ont i själen, och jag pendlar mellan raseri och tårögd uppgivenhet över hur människor som säger sig tjäna den Gud jag älskar så mycket kan behandla andra människor så illa. Är ni blinda för överrepresentationen av LHBTQ-personer i självmordsstatistiken och på våra psykiatriska kliniker? Jag lever tillsammans med och älskar de här människorna; jag är en av dem. Jag kan gå i god för att det är inte synd som driver oss till hopplöshet och självskadebeteenden. Det är människor som dömer, så som ni.
Jag förstår att det är er sanning, att ni slåss för det ni tror på - precis som jag. Ni rör er i ett stort medie, och uttrycker det ni tror är rätt. Rätt eller inte, vi måste vara beredda att stå för konsekvenserna av det vi uttrycker och ta ansvar för allt vi publicerar. Jag står upp för konsekvenserna den här texten medför. Är er subjektiva sanning värd att riskera livet på andra?
Vi är många som delar din upprördhet!
SvaraRadera