vinterdvala

Jag har gått runt i något slags drömliknande tillstånd sedan i oktober känns det som. Som på autopilot, jag kunde lika gärna börjat skolan igår som för hundra år sedan. Jag måste motvilligt erkänna att under den här perioden har ungefär noll saker uträttats. Hundra procent av mig har gått åt till plugg, familj och sjukvård. 

Nu är det januari. Jag har lagt alldeles för mycket pengar på pysselmaterial, och köpt mitt första läppstift. Min hemsida fungerar som den ska igen efter alldeles för lång tid av krångel och frustration, och på torsdag kommer jag kugga min fysiologi-tenta. Ungen börjar på ny förskola, och utlandsmissionen i Mali närmar sig ohyggligt snabbt. 

Imorgon är smygstarten av mitt och Jaels nya liv som ensamstående, girls gone wild. Därav pysselmaterialutökningen. Richards veckopendling startar egentligen inte förrän nästa vecka, men sen är det fullt ös. Enköping under hela våren, och i slutet av maj åker han till Mali, tillbaka strax innan jul. Ett helt år är det jag och Jael. Skola och förskola, mys och gos och sova i pappas säng så ofta man vill. Eller så ofta mamma vill. Förmodligen varenda natt. Åh, min älskade unge. Vi ska hålla om varandra hela nätterna och bråka och pussas om vartannat, titta på Mali på den stora kartan i pysselrummet och pyssla teckningar att skicka till pappa. Det brukade vara skrämmande att tänka på det, ensamt och osäkert. Nu är jag säker på att det kommer bli genombra, totally fabulous. Jag menar, vi har ju läppstift och pysselmaterial hemma..!