en förmiddag som denna

Det blir inte många knop gjorda hos familjen Roolf idag, när både Jael och jag gått och blivit dunderförkylda. Igår missade vi tvättiden, och idag ställs allt in förutom besöket på den nya psykmottagningen jag ska börja på. Richard har kommit igång ordentligt på nya jobbet, så han är ute och leker med de stora pojkarna, medan vi ligger här hemma och hostar och nyser, kurerar feber och spyr ikapp. Fasligt mysigt, och med perfekt timing. Obs! Ironi. Som tur var bestämde vi oss för att ta tag i de flesta av de sista förberedelserna i söndags ifall jag skulle bli sämre än jag kände mig då, så nu är till och med dukningen klar, och det är bara lite småpyssel kvar att göra innan lördag. Alltid något, men jag hade ju föredragit om vi blev friska tills dess, man gifter sig ju ändå bara en gång, förhoppningsvis.

Det lilla febertrollet har äntligen somnat en stund, efter många timmars gnällande, så nu ska här vilas och kureras en stund innan vi packar ihop vagnen och kilar in till stan. Är meningen att jag ska ha någon form av introduktionsbesök eller vilket fint ord det nu är de brukar använda när man kommer till ett nytt ställe, där allt ska berättas igen, och medicineringen ska diskuteras. Har varit helt utan mediciner i strax över två månader nu, men mer än så blir det väl inte. Har inte ens gått hälften så bra som vi hade hoppats, så nu får jag väl acceptera att jag behöver dem och börja knapra igen. Nederlag. Men hellre det än att inte kunna äta och ha ångest- och panikångestanfall som avlöser varandra.