en dag som denna

Idag idag idag idag idag är den stora dagen! Idag kommer den finaste mannen i världen hem, och då ska vi kramas, tusenlänge. Då ska jag glömma bort hur jobbigt det är att vara ensam, och all ångesten ska vara som om den aldrig hänt. Jag kan nog inte beskriva hur fruktansvärt dumt det känns att det ska vara så lite som får hela rutinen att falla, att det räcker att vara ensam och rädd i några dagar för att det inte ska gå att äta ordentligt ens för en hel dag, men jag fortsätter att öva. Nu är vi snart två som kan hjälpas åt igen, och det går alltid bättre när man försöker andra gången. Övning ger färdighet, och nu ska jag övaövaöva igen. Sparv ska inte behöva ha ett undernärt, känslomässigt vrak till mamma.