fredag 27 januari 2012

en förmiddag som denna

Det är alldeles omöjligt att förstå hur jag kan vara så trött hela tiden. Så trött och ledsen och rädd, precis hela tiden. Hormoner och att kroppen inte egentligen är tillräckligt stark säger barnmorskan, och jag försöker nöja mig med den förklaringen, men jag vill inte skylla på lilla sparv, jag vill veta och kunna bäst själv, utan någon annan. För sån är jag, jag vet och kan bäst själv, alltid, framför allt när det inte passar sig. När Richard slutar i eftermiddag ska vi åka till Trollhättan, plocka upp Fanny och vidare till Grebbestad, och precis som alltid är det med skräckblandad förtjusning jag åker hemifrån för att träffa andra. Jag vill kunna umgås med andra, och jag vill inte drabbas av panikångest varenda gång jag ska åka och träffa någon av våra familjer, men det är inte så lätt. Men, idag har jag ett nytt mantra i skallen, idag ska jag hålla mig på benen.

"It's not who we came from who defines who we are, it's the choices we make each and every day." Åh, så jag älskar Zoe Hart, jag förstår inte hur jag ska kunna vänta fyra hela dagar innan jag får se nästa avsnitt!

2 kommentarer:

  1. Jag stannade av mitt zoe hart-tittande när jag började på grey's anatomy. Så är nog bara på avsnitt 10 typ.. men jag ska ta igen det! Kan bara inte vara otrogen emot grey's anatomy, vi har haft ett så långt förhållande och jag har investerat så mycket tid i det förhållandet att jag inte vill förstöra det med en fling som zoe!

    SvaraRadera
  2. Svar: Jodå, pysslet var med!<3
    Måste nog påstå att R tog ifrån mig min rätt till dig, såatteeeeeh...
    och snart tar någon bort din rätt till mig förhoppningsvis. okej nu blev det snurrigt, men du fattar väl :)

    SvaraRadera