en förmiddag som denna

Med en katt på axeln och en på fönsterbrädet njuter vi av regnet som smattrar mot taket och den friska luften som strömmar in genom fönstret. Dagens träningspass är över (idag utan överträning, hör och häpna!), extra-stort 10-mellis intaget (heja mig!) och om någon liten minut eller så är det dags att ta tag i städningen igen. Det finns ingen som kan klaga på att vår lägenhet inte ser bebodd ut i alla fall, med saker överallt och kattpäls-råttor i hörnen. Min plan var egentligen att se det senaste avsnittet av Revenge nu på morgonen, men icke sa nicke, mitt internet har bestämt sig för att hata mig idag igen, så jag lär inte ta mig fram till slutet.

Jag insåg något knasigt imorse. Vi gifter oss den sista juni, vilket är på dagen två år sedan jag fr första gången sa högt, och nog egentligen insåg, hur kär jag var i min fina. Jag satt och beklagade mig hos en god vän, gnällde och sa att jag inte ville åka med till Hönökonferensen, ville inte spendera tio dagar med att se honom flirta med den snygga tjejen i glasskiosken, sova i någon annans tält eller vad för påhittigt han kunde tänkas göra. Hon skrattade åt mig, sa att hon hade sett det i ett halvår och att jag hade klarat mig bra hittills, att det skulle gå bra och jag skulle komma hem levande och nöjd med konferensen. Det är klart hon hade rätt, men inte katten ville jag se det..? På pricken två år sedan. Gud har allt en bra skojig humor.