en dag som denna

Tagit en paus i grejandet, och ska snart åka till kliniken och få tusen friskskrivningsformulär. Helt magiskt, men mest overkligt att det verkligen händer. Jag menar, jag har ju vetat om det ett tag, men häromdagen förstod jag, att det händer ju verkligen snart. Efter över tio år, så händer det. Galet värre, må jag säga. Kom hem från Frankrike igår, och kunde inte varit tröttare, men tokans nöjd med resan! På nåt vis var upplevelsen en helt annan än de tidigare gånger jag varit där, men därmed inte sagt att det var vaken bättre eller sämre, bara... Annorlunda.

På samma sätt som friskskrivningsplanerna känns overkliga, så tänkte jag imorse att det nog bara varit en dröm att jag var i Taizé. När jag vaknade i min egen säng, men min vanliga sovarkompis och kattens krafsande bön om frukost, då kändes resan milslångt borta, allt var precis som vanligt, men ändå inte. Samma, fast annorlunda.

Hade önskat att jag hann med ett mer uttömmande inlägg, men har mejl som ska skrivas, mat som ska handlas, räkningar som ska betalas och klinik som ska besökas, och allt detta innan vi ska börja packa första flyttbilen, så det får bli vid ett senare tillfälle. En viktig sak lärde jag mig dock i Taizé, som jag verkligen ville dela med dig. Nu vet jag,

att allt kommer bli bra.