Insåg att det inte hänt så mycket här den sista tiden, så jag får väl uppdatera med några rader. Inne på dagläger-vecka numero tres, och mycket har hunnit hända på den korta tiden. Redan första dagen lyckades jag dra på mig en spricka i tumbenet,
(damn you, dunk-gömme!) och efter det har det varit fullt ös på alla front! Trettio barn i veckan att älska lika mycket som man blir galen på dem gör detta till de bästa veckorna på hela året. Men, tröttheten gör sig påmind, och jag kan inte ens beskriva hur mycket jag längtar till helgen och Hönökonferens, för att sedan gå på SEMESTER! Åh, du vackra gudagåva, jag har längtat i månader.
Men of course, först blir det massa mer sjukhusbesök, med otur också över natten. Jag vill inte vill inte vill inte. Jag inser för varje gång jag blir sämre att min läkarskräck är värre än vad jag trodde förra gången. Skrutt alltså.
Och så till sist, tänk om detta är veckan när allt löser sig, hälsa, körkort, boende och jobb..? Be för oss vänner, be för oss..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar