en kväll som denna

Ännu en kväll spenderas i vår gigantiska säng, mest eftersom soffan är full av tvätt och jag är för lat för att vika den, och idag långt mycket mer ensam eftersom R leker pyroman i skogen med sina scoutkompisar. Fått besked från skolan i Hjo, och det är med blandade känslor jag kom in. Visst, det ska bli fantastiskt roligt, och jag vill inget hellre än att läsa där, men fick ett brutalt uppvaknande när jag pratade med en försäkringstant förut, och insåg att vi flyttar isär om två och en halv månad. Lyssnar på den dånande vinden utanför, och tänker att det nog gör mig långt mycket ledsnare än jag hade räknat med, samtidigt som skolan är det bästa besked jag fått på ett bra tag. Tar nog ett tag att smälta tror jag.

Satt och surfade runt förut, och snubblade över Ola Lindholms enda blogginlägg, och om jag bara fått läsa en blogg i mitt liv hade det varit den. Slås av hur lätt det är att förstöra det liv någon med sådan möda byggt upp och format, och tanken skrämmer mig. Att en människa, som ser ut att vara solid, egentligen bara är glas, lätt att se igenom, lätt att krossa. Det är så att det gör ont i glassplittret till själ jag har innanför revbenen.

Snart är det nästa vecka, och då blir det nästa helg, och då fyller den vackraste mannen jag vet 20 år, och då blir det Varberg för hela slanten. På programmet står bland annat skoj att försöka få sett den nya Pirates-filmen, och jag måste säga, att ju mer jag tänkt tanken, desto mer längtar jag! Antar att underhållningsvärdet inte kommer att vara fantastiskt högt, men tanken på att få sitta intill R i ett mysig biosalong, för att sedan smita tillbaka till en husbil och göra ingenting, äta god mat och andas livsnjutning. Ska vi bara ha två och en halv månad nära varandra, då ska de för sjutton katter vara de bästa hittills.

& vi är bara människor, vackra som glas, lätta att se igenom, och lätta att krossa. ingenting kan laga min glassplittersjäl som att smälta ihop den med din. du är mitt allt, du gör mig hel. jag älskar dig.