en dag som denna

Tillbaka från gudstjänsten, och efter en fin lunch sitter jag nu i soffan och väntar på att vi ska åka ut någonstans i solen. Ta med mat, en fin bok och lite annat myspyssel var ungefär vad jag klarade av idag, så måste komma ihåg att ringa och säga att jag inte kan vara med på konserten idag, det bara bli ångestångestångest så fort jag tänker minsta tanke på det. Men, en bra sak var att jag övervann min sociala fobi för ett par timmar och tog mig till gudstjänsten, träffade min nya vän och ett par lite äldre vänner, och fick löst de sista papprena till min ansökan. Sista ansökningsdag är på fredag, och jag måste få in dem i tid, jag kan inte chansa på att inte komma in. Jag måste komma in, annars vet jag inte hur jag ska lösa hösten. Jag kan inte flytta hem, inte för allt smör i Småland. (mitt nya favorituttryck. det är någon form av härlig, retro klang i det som gör att jag inte kan sluta använda det.)

Jag hatar kukdagar. Igår sa någon till mig "va, är du fortfarande kvar i den där behandlingen?! hur länge ska du hålla på egentligen?!" Jo du, idag ställer jag mig precis samma fråga.

Satt alldeles nyss och satte etiketter på blogginlägg, efter att jag bestämde mig att det är helt okej att ha en etikett som heter "behandling". Sitter och läser igenom alla inlägg sedan jag började, och inser att jag inte har skrivit absolut någonting om alla timmar hos psykologen, om kliniken, och ingenting om hur det egentligen går och vad som händer. Jag tänker, att det är nog ingenting som hör hemma här, men eftersom det är behandlingen mitt liv kretsar kring just nu kommer det naturligtvis stå skrivet om den lite nu och då. Men, en sak som jag har tänkt de sista dagarna, är att jag vill sluta förknippa mig som sjuk. Jag vill inte leva som att det stod "Varning! Psyksjuk!" i pannan på mig, för det gör det ju faktiskt inte. Men, jag har också plågsamt insett att så länge jag påstår att jag är frisk kan jag inte bli det, så det är väl bara att bita i det sura äpplet och börja jobba. Men skrutt, vad jobbigt det är.