en morgon som denna

Alldeles strax bär det av mot kliniken, men innan jag åker hinner jag tänka en tanke. Jag har spenderat den sista halvtimmen med att sitta och läsa ett gäng av de många bloggar jag följer. "Följer hon bloggar?!" kanske du tänker nu, men ja, jag finner det väldigt mysigt att sitta och läsa vänners och bekantas inlägg om sin vardag, tittar på nya kreationer i modebloggarna, och läsa poesi i samlingsbloggar. However, eftersom Richard åkte hemifrån tidigare än vanligt (för att göra RiskEttan för övrigt) tyckte jag det passade sig bra att läsa en snutt, och slås av att jag reagerar på att flera av de bloggare jag läser skriver och verkar utagera mot sin familj och vänner som att de vore flera år yngre än mig, när det egentligen skiljer ett eller ett par, upp eller ner. Å andra sidan följer jag bloggar till flera av mina vänner som är småbarnsföräldrar, och möts av fantastiska meningar som "det spelar ingen roll att jag inte kan gå ut och festa eller hänga när jag vill, det här är så mycket bättre", och också till dessa vänner skiljer det bara något eller ett par år, upp och ner. Jag funderar vidare en snutt, och sammanfattar mitt tänkande i detta;

Är det så att 18-20-årsåldern är någonstans när man sållas från varandra, de som växte upp, och de som stannade kvar i tonåren? Vilken halva tillhör jag i så fall? Jag vill ju gärna se att jag har växt upp, men är jag verkligen så vuxen som jag vill vara, eller är mitt svensson-liv, med egen lya, samboliv, bil, jobb och ICA-kort någon form av låtsasspel för att inte märka att jag stannade kvar bland tonåringarna? Det tål att tänkas på.