en morgon som denna

Sitter ensam vid mitt köksbord med P4 i högtalarna, kosttillskott och en stor kopp thé. Skrivblocket och pennan ligger bredvid mig och väntar på att jag ska spy ur mig vackra ord, (fast de vackra orden liksom stockar sig i halsen) och om två timmar börjar jag jobba. Höstterminen har egentligen inte ens börjat, men mina dagar tycks ändå bli för långa hela tiden. (Ibland tänker jag att det är bra att du inte älskar mig, jag hade aldrig haft tid att slåss för dig) Jag förstår inte hur dygnet kan ha så få timmar, och jag så lite tid. Det är tur att jag har min vän Rebecker som man kan slänga iväg ett mejl till lite nu och då.

tänker på dig över en kopp smultronthé -

förstår inte varför allting smakar salt idag.

And I need you now.