en förmiddag som denna

Sitter i mitt nystädade kök, med en kopp kaffe nyss uppdrucken, första tvättmaskinen snart klar och i väntan på en kvinnodag i Göteborg. Det borde vara lag på att ha kvinnodagar minst en gång i månaden. Sedan jag flyttade hemifrån har det blivit längre och längre mellan gångerna, och nu har jag inte varit på en riktigt riktigt sedan i november. Inte okej.

Igår slogs jag av hur lätt det kan vara att prata med vissa människor. Inte bara prata allmänt om vädret, utan att prata och berätta saker. Det är skrämmande, men samtidigt... Jag vet inte, befriande på något vis. Kanske kan jag lära mig att öppna mig när jag blir stor.