en kväll som denna

Regnet smattrar mot rutan, och jag och lilla snutt ligger och myser i soffan medan Richard är iväg och jobbar. 23 dagar gammal är hon nu, lilla fröken, och fast att 23 dagar knappt är någon tid alls känns det som att hon alltid varit här med oss - samtidigt som jag kommer på mig själv med att undra när hennes riktiga föräldrar kommer och hämtar henne, när vi inte ska vara barnvakter längre. Sen kommer jag på att vi inte är barnvakter, utan att det faktiskt är på riktigt, att hon är här för att stanna - och inget kunde kännas vackrare eller bättre. Det är helt sjukt, efter bara några minuter hade jag kunnat göra precis vad som helst för henne, och fast att det verkar omöjligt blir jag mer och mer kär i henne för varje dag som går. Det är så galet, att jag har världens finaste man att vara kär i, och världens finaste dotter att älska så mycket att jag nästan går sönder. Kanske borde jag dela med mig av min lycka, men nej, jag tänker vara så självisk att jag håller dem tätt intill mig, och tackar Gud för varje sekund vi får tillsammans, bra och dåliga, lätta som svåra - för jag har fått det vackraste som finns.