torsdag 2 februari 2012

en förmiddag som denna

Drömde att jag var inlåst i en äkta skräckfilmsstuga med PangPrego-gänget. Misstänker att mitt undermedvetna försöker säga åt mig att mitt enorma bekräftelsebehov inte tillfredsställs.

Jag drömmer alldeles för mycket, alldeles för verkligt, och alldeles för hemskt. Min läkare dubblerade dosen ångestmedicin till natten sist jag träffade honom, och nog för att det hjälpte till viss del, men nätterna är fortfarande långt ifrån lugna. Just nu finns det två scenarion, som oftast visar sig på morgonen. Antingen sover jag på bara ångestmedicin, vaknar femhundra gånger under natten, drömmer och drömmer, blir rädd och får panik, och får då kompensera nattens brister med att gå och lägga mig efter frukost, och sova två - tre timmar till. Alternativ två är att sova på ångestmedicin, och dubbel dos sömntabletter, vilket försätter mig i något man skulle kunna jämföra med koma, vilket på morgonen betyder att jag snarare är en zombie än vaken tills väckningstabletterna kickar in, och sen är jag helt mosig och borta i huvud resten av dagen. Jag hatar nätter, och jag hatar mediciner. Bara så ni vet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar