en eftermiddag som denna

Sitter i soffan på kyrktorget och undrar om det är fysiskt möjligt att lägga sig ner och dö av trötthet, för i så fall är det nog det jag är väldigt nära att göra. Just nu lider jag väldigt av det där självömkan-syndromet igen, och vill helst bara försvinna från jordens yta. Varför sjutton katten ska jag säga ja till allting hela tiden?! Inte nog med att man tar på sig massa saker man inte kan, vila suddas ju liksom ut från lexikonet! Usch och fy. Nu ska jag tycka lite synd om mig till. Tomas Andersson Wij, här kommer jag.