fredag 3 augusti 2012

somliga ser på OS, andra provar själva.

P3 snurrar i högtalarna, fröken ligger och pratar med den rosa elefanten i babygymet och min frukost bestående av gårdagens sallad från salladsbaren på Hemköp är sedan en stund uppäten. Jag börjar nog komma tillbaka lite på banan, bortsett från att jag precis åt lunch till frukost typ vid elva. Veckan har hittills innehållit tre styrkepass, tre powerwalks (okej, det låter astöntigt, men det är bästa ordet jag kan beskriva det med) med minst 5 kilo extravikt, och ett pass på löpbandet, och då har vi fortfarande helgen kvar. För övrigt var nog löpet det värsta jag gjort i mitt liv. Det är konstigt att jag säger det varenda gång jag sprungit, och det är sannerligen tur att Richard inte lyssnar på mig när jag klagar över illamående och skakiga ben och aldrig vill röra mig igen. Ändå vaknar jag dagen efter och ger mig på morgonens styrkepass. Somliga ser på OS, andra tar staplande steg närmare att kunna ta sig dit själv. (Nej, jag har ingen plan på att försöka bli elitidrottare, men du fattar vad jag menar.)

På ett sätt undrar jag om det är så smart att ge sig på det här just nu, när ångesten och krånglet i huvudet är starkare än på länge, den potentiella kattallergien gör mig helt mosig (återkommer till det), och jag är helt slut efter att bara vara med fröken en hel dag, men samtidigt finns det inte på kartan att ge upp. Om jag slutar nu, då behöver jag genomlida den första, äckligt jobbiga månaden en gång till. Då tvingas jag känna blodsmaken i munnen efter styrkepassen igen, och känna hur benen viker sig efter att ha sprungit eller pressat sig upp för berget i backträningen. Då tvingas jag än en gång brottas med balansen mellan att träna för att bli friskare och klarare och att träna för att bli smal och vältränad. Till och med de dåliga dagarna är det ändå det minst destruktiva jag gjort på tolv år, och då vågar jag inte släppa taget. Nej, slut på det negativa! Träning är något positivt och bra, heja mig!


Har gett mig på att försöka strukturera upp det hela (adhd-unge, I know...) och det gör mig så fasligt glad att det finns diverse bra appar och andra finurliga hjälpmedel! Till att börja med, min räddare i nöden är min träningskalender. Hjälpes, människan som kom på den är ett geni. Almanacka, veckouppslag med träningskoll, träningstips och allt annat möjligt smart. Fantastiskt! Sen har vi ett gäng smarta (gratis)appar som förvisso används varierande mängd, men ändock används. Adidas MiCoach kändes vid första anblicken alldeles för seriös, bestående av både hemsida och app (både till android och iPhone), men fy katten vad bra det är! Håller fortfarande på att lära mig den, och framför allt barnvagnsanpassa den, men så grymt bra, med instruktioner, koll på puls/hastighet/distans och annat skoj, och möjlighet att både schemalägga eller spontana pass som går att variera i oändlighet. Sedan har vi min gode vän stegräknaren, Accupedo har jag valt att använda - inte så mycket mer än en vanlig stegräknare, men ack så bra. Ställ in din längd och vikt för att räkna ut kaloriförbränning, din steglängd för att se hur långt du gått under dagen och hur många steg du ska ha som mål att gå varje dag. 10 000 kändes inte så långt när jag började, men kikade precis i dag-för-dag-listan och såg att det inte är riktigt lika lätt som jag tänkte från början... Stort minus är att det drar ganska mycket batteri, men misstänker att det blir bättre när jag om några veckor får hem min nya telefon som inte har halverat sin batteritid... Och så, till sist, yoga-appen. Den fungerar tyvärr inte i andriod, men den finns i iTunes app-store för Mac-datorer också, så där fungerar den bra! 250 olika poser, färdiga program och möjlighet att lägga ihop dina egna serier. Bra beskrivningar och bilder för att inte göra fel, även om jag nog tänker att man kanske ska vara väldigt försiktig om man aldrig har provat förut. Men, för mig som spenderat i alla fall några timmar på diverse yogaklasser funkar den hur bra som helst!

Utöver de här hjälpmedlen är min tanke att jag ska försöka få till någon form av mål, ett lopp jag ska klara eller så. Vi har tankar på att försöka få till en cykelsemester, och det är ju en bra grej, men skulle vilja ha någonting som är mer svart på vitt, om jag klarat mitt mål eller inte. Har funderat på Kraftprovet, men tänker att jag inte riktigt tycker om att de outar startlistan så himla hårt, även om de gör det på de flesta ställen känns det inte så bra i sin egen hemstad. Några andra tips? Har funderat på Slussprovet också, men vet inte riktigt hur långt det är, någon som har koll?

That's all for now dudes, it's time to get back on that horseback!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar