...eller så tänder alla modeskapare på när man gråter i provrummet. Det var precis vad gårkvällen bestod av - en gråtande Amelie i provrum efter provrum. Varför? Jo, för att jag hade fått den obscena idén att jag vill kunna gå i byxor, som en normal människa. Tyvärr var inte riktigt jag och modeindustrin överens om det, eftersom allt var antingen för litet och lågt skuret så allt fett på kroppen liksom pressades till att ligga i en och samma klump, eller så var det sytt för någon två, tre gånger så gammal som mig, och nog för att jag vet om att det vanligaste i vårt avlånga land är att bli förälder någonstans mellan trettio och 40, men inte katten tänker jag gå runt och se lika gammal ut som min mamma! Eller ja, inte det att min mamma ser gammal ut, hon är en väldigt fräsch 40-åring, men du fattar grejen.
Jag får hela tiden höra att jag är sjuk, att jag inte ser verkligheten som den ser ut, att jag inte alls är särskilt tjock och att de flesta kvinnor ser ut ungefär som jag och fine, jag köper att allt inte riktigt står rätt till i mitt huvud. Men, det kan inte bara vara jag som är dum i huvudet. När till och med Richard efter en hel hög med provade kläder som alla var gjorda för den där anorektikern jag brukade se ut som, oavsett hur stor storlek man plockade fram, tyckte att det var helt galet att butikerna ens kan sälja någonting, då måste det vara fel på något annat än mitt huvud. Det finns garanterat fler människor än jag som fött barn, och därmed blivit dallrig både här och där, fått höfter man bara trodde fanns på karikatyrteckningar och en mage som aldrig mer kommer sitta där den ska. Inte nog med att man ska lära sig hur det fungerar att ta hand om ett barn, ska man dessutom behöva gå runt naken?
Jag blir så attsingens arg när jag provar byxor jag med! Det spelar ingen roll om det är strl 42 eller 38, de är lika trånga i alla fall. Smalt överallt och nästan ingen stretch...
SvaraRaderaVarför? För jag har lite hull!!!! Som pressas och veckas ovanför kanterna när jag försöker trycka mig ner i dem. Är jag tjockast av alla i Trollhättan? Eller varför får andra på sig jeans?
Jag gråter alltid när jag provar kläder. Oftast för jag känner mig som en blek fetknopp, men sen när jag tänker efter så blir jag mest arg på denna fruktansvärda industri med strl 34-36 som ram.
GAAAAHHH!!!!
Du är perfekt som du är. Det viktiga är att du äter det som är bäst för SJÄLEN. Sedan ändrar sig kroppen efter det. Om modeskaparna sedan inte vill designa jeans för lyckliga ätande människor... To bad for them!
Kramar!