en dag som denna

Jag ska öva mig på att vara lite mer sockersöt. Lite mer som i en amerikansk southern-serie, eller nåt. Lite bättre på att se det positiva, lite bättre på att släppa det tråkiga och ledsna. Precis när jag började gå på mando hade jag en uppgift (bland många, förvisso) att skriva ner någonting bra som hänt varenda dag, även om det enda jag kunde komma på var att solen sken i en kvart. En väldans bra övning må jag säga, jag ska nog öva lite mer på det, man blir så mycket gladare av att se de positiva sakerna på papper, och så blir det lite lättare de där dagarna när man inte kommer på fler saker än att solen sken i en kvart, då kan man läsa vad man kom på igår.

När jag ändå håller på att lära mig nya saker ska jag nog öva mig på att inte vara en sån fruktansvärd tidsoptimist också. Planen för morgonen var att sy en kjol att ha på mig till jobbet, och så mycket tid som jag hade på mig tänkte jag att det är väl inga problem att låta penicillinet ta ut någon timme extra sömn, se ett avsnitt Hart of Dixie i pjamas, gosa med katterna och ändå hinna med att sy kläder, äta tiomellis och komma i tid till jobbet. Det finns i och för sig fortfarande chans att komma i tid till jobbet och ta tiomelliset i bilen, men that's about it. Men å andra sidan, har jag fortfarande tid på mig att öva på sockersött, precis hela dagen.