en dag som denna

En alldeles extraordinärt vanlig torsdag kan man roa sig med att betala räkningar och äta physalis och näringsdryck i illgrön mysdress. . Sorgligt att denna fina förmiddag ska störas av den totala känslan av fattigdom efter räknings-betalandet. Vi måste verkligen byta jobb.

Har jag berättat att jag har världens vackraste vän förresten? Idag saknar jag henne alldeles extra, saknar att ligga och knö ihop oss i min alldeles för lilla soffa, när vi egentligen hade kunnat ligga i var sin. Saknar att dricka sömnthé vid köksbordet, för att sedan ligga i halvkoma och tjafsa om vi ska lägga oss i soffan igen, eller gå ut och gå för att bli en smula piggare. Saknar att bygga koja under köksbordet, tända ljus och slå i huvudet i bordskanten. Saknar att gå ut och traska med stövlar och paraply och titta på sniglarna, så där precis när det slutat regna. Saknar att prata om allt mellan himmel och jord, utan att ha något vettigt att säga. Saknar att sitta tätt intill och inte säga något, utan bara vara. Saknar att kunna ringa eller smsa, utan att egentligen vilja något mer än att visa att jag finns, utan att egentligen vilja något mer än att påminna henne om att hon ska tycka om mig och tänka på mig. Sånt saknar jag när hon bor i USA.

Jag borde verkligen rycka upp mig nu, sluta sitta och drömma om vänner långt bort, göra något annat än att gräma mig över att vi inte har pengar varken till bröllop, barn eller bil, och göra något åt saken. Hälla i mig min näringsdryck, äta riktig lunch precis som min behandlare säger att jag måste, ta på mig kläder och städa upp det värsta hemma så det känns lite skojigare för Richard att komma hem. Pressa mig igenom dagens träningspass och bli pigg, med eller utan mediciner. A change is gonna come, för sjutton katter.