en dag som denna

En gång önskade jag mig att få köpa en ny OnePiece, och det var idag, och H&M har världens finaste. Rättelse, hade. När jag nu skulle beställa min fina OnePiece, då är den slut på lagret. Den näst finaste var också slut. Slut slut slut, ledsamt ledsamt ledsamt. En perfekt upptäckt att göra på sin bitter-fitt-dag. (Eller, just nu skulle ju det beskrivna de flesta dagarna, men jag intalar mig att det inte är så)

Lyssnar på din musik igen. Trodde jag såg dig imorse när jag kilade upp till skolan, men det var inte du, är aldrig du. Kommer aldrig mer vara du. Jag saknar dig så mycket, längtar efter dig hela tiden. Jag är så trött, så trött på att slåss ensam, trött på näringsdrycker och mediciner. Vill inte vara sjuk jämt, vill inte vara stamkund hos läkarna, vill inte veta vad det är för fel i mitt huvud. Jag vill vara hos dig, eller nej, jag vill att du ska vara hos mig. Jag kommer till dig, men inte än. Jag måste slåss först, ta hand om lilla sparv och lära mig vara glad. Jag kommer till dig, men inte än. Spara en plats åt mig bredvid dig är du snäll?

Idag önskar jag mig att jag ska orka göra någonting, mer än att sitta i skolan och halvsova. Kom hit en halvtimme tidigare imorse för att plugga ikapp, men fick inte skrivit en rad, satt mest och tyckte synd om mig själv för att det bara är de med pengar som har råd att må bra och ta hand om sig, och att jag inte råkar vara en av dem. Aldrig kommer bli en av dem. Vill egentligen inte det heller, men lite bitter och avundsjuk kan man ju bli ändå, även om man inte riktigt menar det. Jag önskar mig att jag inte skulle vara i halvkoma jämt. Att jag skulle orkar bry mig om andra, att jag skulle orkar göra saker, att jag skulle orka vara som jag brukar. Jag önskar att jag orkade vara jag igen.