en dag som denna

Årets första och enda (hör och häpna) julkonsert är över! Hipp hurra till det säger vi! Nu är rösten helt slut, och huvudet helt mos, men det blev ändå över förväntan bra. Richards tonåringar sjöng en av mina senaste låtar, och så himla duktiga var de. Jag ska nog aldrig mer sjunga den själv, jag kan inte komma i närheten av deras version. Men jag tänker, att jag nog kan byta ut min musikkarriär mot en stickningskarriär istället! Har hittills fått klart en överraskning till finvenn och ett MacBook-fodral, och jag kämpar på. Mina kreationer börjar till och med bli ganska jämna och fina, snart kan jag nog det här!

En gång var det bara tjugo dagar till julafton, och det var idag. Man kan inte säga att jag längtar till jul, men jag längtar väldans till att vara ledig ett tag. Skolavslutningen ligger den sextonde, och har jag en smula tur får jag till och med mitt intyg! Skulle ju sitta väldans fint må jag säga. Sen, hem till Fanny i någon vecka, och sedan börja jobba en smula, eller ganska mycket, ända fram tills i april. Hipp hurra! Nog för att jag mest är trött och sjuk hela tiden, men jag längtar verkligen efter att få börja jobba igen, jag blir helt galen av att sitta i skolbänken och inte göra något vettigt hela dagarna. Man kan ju bli knäpp för mindre. Knäpp förresten, det kom de på att jag var på vårdcentralen i fredags så nu väntar en gammal hederlig psykutredning. Idioter, jag har vetat om att jag är knäpp sen jag var sju. Men, bättre sent än aldrig antar jag. Det blir väl kanske bra att veta vad för knäpp i huvudet jag är, så vi kan hjälpa ungen att slippa bli likadan. Det är en bra sak, jag är bara så väldans rädd för psykläkare.