måndag 16 maj 2011

en kväll som denna

Sitter i sängen, ihopkurad under vårt gigantiska täcke, tillsammans med Richard, men ändå inte, eftersom vi sitter vid var sin datorskärm och knattrar. "Som när vi är gifta", som han så fint uttryckte det, och sa att gifta par sitter i sin gigantiska dubbelsäng och knappt ser varandra för att sängen är så bred. Riktigt så är det väl inte hemma hos oss, men vi har precis bytt upp oss till en 120-säng, och nu finns det oceaner av plats när man ska sova!

Spenderat större delen av dagen med att än en gång bli bebissjuk hos fina Mikaela, och inte bara bebissjuk för den delen, minst lika stor längtan efter att skaffa katt och hund efter att jag varit där. Tur för vår ekonomi att hyresvärden inte tillåter att jag följer såna impulser. Lillen växer så det knakar, och den nyaste hunden fick mitt hjärta att smälta. Att sedan få höra att de förmodligen ska ha kattungar snart gjorde ju inte saken lättare... Åh, vad jag längtar tills allt krångel är över och vi verkligen kan stadga oss någonstans! Och då du, ska vi inte bo djurfritt, inte en sekund.

Besked från skolan borde för övrigt komma imorron. Man kan tänka att jag borde vara nervös, men tro det eller ej, jag funderar knappt ens över det längre. Gud har löst saker och ting på bästa sätt fram hit, varför skulle det vara någon skillnad nu? Men, det hade onekligen varit tokroligt att komma in, det kan jag inte säga annat...

Till sist, en kort resumé av helgen (inte så mycket en resumé som att spy galla, men ändå stoltsera, och inte så mycket helgen som lördag). Åkte i lördags förmiddag mot Trollhättan, i vår svarta lilla skruttbil, för att först ta en sväng förbi Överby. Min redan snygga man blev långt mycket snyggare efter dagens klädaffärsbesök, och vi tog oss så mot min systers lägenhet. Väl där, lunch innan vi åkte ut mot Vårhaga för att hälsa på våra goa vänner som höll till på tonårsläger. Det gick mot eftermiddag, jag provade på hur det kändes att vara militär i full M90, spelade boule (och förlorade stenhårt) och åt middag hemma hos far min. Så, kom kvällen, och vi skulle vara med på nattspåret. "Hipp hurra för att skrämma livet ur fjortonåringar!" tänkte vi, och tog på oss våra utstyrslar. Jag, iförd en tunn, vit sommarklänning, tog av mig mina skor, och ställde mig på min post. Blir lite bitter när det kommer duggregn. Blir mer bitter när det är 6 plusgrader. Typ dör, när regnet börjar ösa ner, och spåret förskjuts mer och mer i tid. Tillslut, efter timmar av väntan, och diverse köldskador, ska jag och min man ta oss tillbaka till vår bil. Tro katten att eftersom jag tappat så mycket känsel tar de 200 metrarna till bilen en evighet. Som att inte detta vore nog, så har jag tappat så mycket känsel att jag inte kan köra bil på typ en halvtimme. När vi väl kommer iväg är jag dum nog att köra från Trollhättan till Alingsås, i alldeles för hög hastighet, trött så intill döden, och utan känsel i armar, ben, fötter och händer, och krockar nästan med ett rådjur. Synden straffar sannerligen sig själv. Vi överlever, möter ännu ett rådjur och en iller på vägen som följde, och tog oss mot alla odds hem i natten. Vid halv tre tittar jag längtansfullt på sängen, och sover inte långt därefter. Man kan tänka att jag nu efter dessa strapatser sov i tusen år? Men, icke. Bristen på känsel, eller snarare känsel som kom tillbaka gjorde mig oförmögen att sova förrän tidigt på morgonen. Så, vad gjorde jag på söndagen? Söndagen tillbringades i sängen, go' vänner, i sängen. Och bortsett från tvätten som på något mirakulöst sätt blev ren, så gjordes inte många knop. Men, eftersom jag är en duktig flicka såg jag reprisen av eurovision finalen, och höll mitt matschema till punkt och pricka, trots att mandometern blev kvarglömd i Trollhättan. Vad har vi lärt oss av detta? Jo, ungefär tusen saker, som skulle ta för lång tid för att skriva här. Tänk själv, för sjutton katter. Slut på gnällpunkten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar