tisdag 26 april 2011

en dag som denna

Idag fyller min bestevenn Agnes år, och då ska hon få presenter av mig. Det är sån tur att jag har Agnes, hon är nog den finaste som finns. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara mig när hon flyttar till USA, men å andra sidan finns ju skype, facebook, mejl, blogg...

Häromdagen satt jag och min fina ungdomledarvän Malin och drack kaffe och pratade om nackdelarna med vårt yrkesval, och kom fram till en mycket viktig lärdom. När man tar steget att välja att arbeta som ungdomsledare, då stryper man per automatik sin umgängeskrets till en sådär tre-fyra personer. (ja, jag är en bitterfitta, men jag får det, i alla fall lite ibland. du kan ju ta detta med en nypa salt.) Händelseförloppet är oundvikligt. Under de två år man jobbar som en idiot tills man antingen spyr på sin församling, blir sjukskriven, eller båda två samtidigt, hinner alla ens gamla vänner säga upp kontakten med en, eftersom man inte lägger någon tid på att hålla sina relationer vid liv, och de nya vänner man träffar i staden man arbetar i, de tappar man kontakten med när man inte tillbringar 90 procent av sitt vakna liv i deras kyrka. Ibland undrar jag varför Gud kallade mig att jobba i kyrkan. Just idag är min teori att han sitter som ett barn med en myra under förstoringsglas och hånskrattar åt mig, högt. Men å andra sidan, som min visa faster Lena sa till mig häromkvällen (innan vi gick ut och dansade sönder till Streaplers) att Gud är god, även om man inte tror det vissa dagar, och Han ger oss inte ett uns mer än vad vi klarar av. Stor hög med problem betyder bara att man är väldigt stark inuti, även om det inte syns på utsidan. Okej, jag fattar grejen, och det är fint och sant. Men Gud, NU RÄCKER DET!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar