"Anna Odell från konstfack har blivit polisanmäld för att hon spelat galen som en del i en konstnärlig installation. Jag förstår inte riktigt hur det kan ha fått så mycket uppmärksamhet. Är det inte mer anmärkningsvärt att så många spenderar hela sina liv med att spela normala?"Ibland blir jag helt trött på alla krav och förväntningar. Massmedia som säger åt mig att konsumera lycka. Modemagasin som säger att jag väger för mycket. Läkare som säger åt mig att bli större. Föräldrar som säger att det kvittar vad jag gör av livet, så länge jag är lycklig.
Jag gjorde ett A2-kollage i natt, med temat; "Det är inget fel på dig" och som dominerande text finns ett av mina favoritcitat; "life is not measured by the numbers of breath you take, but by the moments that take our breath away". Nisseland har rätt. Varför ska jag spela normal? Varför ska du spela normal? Varför ska vi vara normala? Jag blir så trött på att säga det jag förväntas säga, skratta på de ställen jag förväntas skratta och göra det jag förväntas göra.
Jag heter Amelie & är alldeles för frispråkig, har galet låg humor och älskar att krypa upp i en soffa med en kopp kaffe och se superråa actionfilmer. Jag älskar svensk jazz och all världens poesi. Jag går gärna runt i för stora kläder, framför allt min pappas eller gamla pojk- & flickvänners och jag hetsäter i perioder - för att sedan svälta mig. Jag drömmer om att bli all-konstnär och önskar mig en man som pratar franska med mig i köket och kan tapetsera. Varför ska vi tvingas spela normala?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar